Vilka farliga ämnen måste jag rapportera i batteripasset?

Ämnen i bilaga I hör hemma i passet

De farliga ämnen som måste anmälas i batteripasset är de ämnen för vilka en begränsning gäller enligt artikel 6 och bilaga I i Förordning (EU) 2023/1542 (batteriserordningen) — i den mån dessa ämnen faktiskt finns i batteriet. Bilaga I innehåller listan över ämnen för vilka batteriserordningen fastställer gränser för användningen i batterier, såsom kadmium och kvicksilver. Om ett batteri innehåller något av dessa ämnen, hör denna information hemma i den datamängd som görs tillgänglig via passet. Det handlar således inte om en fri uppräkning av allt som är kemiskt närvarande i ett batteri, utan om de ämnen som lagstiftaren specifikt har pekat ut som en brännpunkt.

Inte varje ämne, men varje batteri inom tillämpningsområdet

Denna anmälningsskyldighet gäller för de batterikategorier för vilka det digitala produktpasset blir obligatoriskt: EV-batterier, batterier för lätta fordon (e-cyklar, scootrar) och industriella batterier över 2 kWh. För dessa batterier gäller att ämnena i bilaga I anmäls så snart de är närvarande — inte för att de per definition är förbjudna, utan för att förordningen vill ha transparens om var dessa ämnen fortfarande förekommer. Vad som inte omfattas här: en fullständig materialanalys av batteriet, eller en uppräkning av alla kemiska föreningar. Även ämnen som inte finns i bilaga I, men som är relevanta av andra skäl för återvinning eller säkerhet, faller under andra delar av datamängden i bilaga XIII — inte under denna specifika anmälningsskyldighet för farliga ämnen. Det är således en avgränsad lista, inte en allmän kemisk deklaration.

Från den 18 februari 2027, tillsammans med själva passet

Det digitala produktpasset — och därmed även anmälan av dessa ämnen i det passet — blir obligatoriskt från den 18 februari 2027. Fram till dess finns det ingen skyldighet att tillgängliggöra dessa uppgifter via ett pass. Det betyder inte automatiskt att de underliggande ämnebegränsningarna i artikel 6 och bilaga I själva också börjar gälla från det datumet: dessa begränsningar för att få batterier med vissa ämnen på marknaden kan ha sitt eget tillämpningsdatum, oberoende av passkravet. För anmälningsskyldigheten i passet specifikt gäller: den börjar gälla så snart passet är obligatoriskt, alltså från den 18 februari 2027. För de exakta ikraftträdandedatumen för själva ämnebegränsningarna är den officiella texten i förordningen den lämpliga källan.

Så här gör du det i praktiken

För den som nu importerar eller sammanställer ett batteri och senare behöver ett pass är första steget att inhämta sammansättningsuppgifter från cellernas eller batteriet tillverkare. Utan dessa uppgifter kan man inte fastställa om, och i vilken mängd, ett ämne från bilaga I är närvarande. Det andra steget är att jämföra dessa uppgifter med listan i bilaga I för att fastställa vilka ämnen som är relevanta för det specifika batteriet — detta skiljer sig åt beroende på cellkemi och tillämpning. Det tredje steget är att dokumentera denna information som en del av det underlag som lämnas in för sammanställningen av passet, tillsammans med övriga obligatoriska uppgifter från bilaga XIII såsom ursprung, kapacitet och återvinningsuppgifter. I praktiken är det lämpligt att inte samla in dessa uppgifter först kort före 2027: leverantörer utanför EU svarar inte alltid snabbt på en begäran om ämneinformation, och utan dessa uppgifter kan ett pass inte sammanställas fullständigt.

Grunden: artikel 6, bilaga I och bilaga XIII

Denna rapporteringsskyldighet följer av kombinationen av två delar av batteriförordningen. Artikel 6 och bilaga I fastställer vilka ämnen som är föremål för begränsningar vid användning i batterier. Bilaga XIII fastställer vilka uppgifter som måste ingå i batterigenomgången, och där är närvaron av ämnen från bilaga I en av de obligatoriska datapunkterna. För den fullständiga listan över ämnen, de exakta gränsvärdena och eventuella undantag per batterityp är de officiella texterna i Förordning (EU) 2023/1542 platsen att konsultera — den innehåller de exakta formuleringarna som är avgörande här.

Den som redan arbetar med batterier som senare kommer att behöva ett genomgång kan med fördel börja med att begära en ämneslista från tillverkaren eller celleverantören, och lägga denna lista jämte bilaga I i förordningen för att se vilka ämnen som måste rapporteras. Denna information kan sedan redan bli en del av dokumentationen som senare behövs för att sammanställa genomgången.

Vad detta är baserat på

Förordningen själv finns på EUR-Lex. Vi hänvisar per påstående; ni behöver inte tro på oss.

Vad du konkret måste göra

Vad som förväntas av dig

Dokumentera vilka farliga ämnen som finns i batteriet

Batterijpaspoorten innehåller uppgifter om de ämnen som omfattas av begränsningarna i artikel 6 och bilaga I i förordning (EU) 2023/1542. Det handlar inte om en fullständig kemisk analys av batteriet, utan om de ämnen för vilka förordningen fastställer ett gränsvärde eller ett förbud — kvicksilver, kadmium och bly är de mest kända exemplen, med den anmärkningen att bilaga I preciserar för vilken batterityp och vilken tillämpning ett gränsvärde gäller. För ett företag med 10 till 100 anställda innebär detta i praktiken att det måste upprättas en förteckning över de reglerade ämnen som förekommer i den levererade battericeltypen, tillsammans med motsvarande koncentration eller en försäkran om att ämnet inte är närvarande över tröskeln. Dessa uppgifter kommer vanligtvis från cellproducenten eller leverantören längre ned i kedjan; den som importerar eller monterar är beroende av denna information på vad som förs vidare.

Koppla informationen på ett igenkännligt sätt till batterijmodellen

Bilaga XIII i förordningen beskriver vilka uppgifter som måste ingå i paspoorten, och informationen om farliga ämnen måste kunna hänföras till den specifika batterijmodellen eller den specifika batchen. Det betyder att en allmän försäkran från tillverkaren ("våra batterier innehåller inget kadmium") inte automatiskt är tillräcklig om försäkran inte är kopplad till modellen som faktiskt beskrivs i paspoorten. Med ett sortiment med flera batteriityper — vilket för importörer av e-cyklar och scootrar snarare är regel än undantag — kan detta lätt bli svåröverskådligt om dokumentationen från leverantören skiljer sig åt i form och detaljgrad.

Skilja mellan ämnesmässig information och materialsammansättning

Uppgifterna om farliga ämnen är skilda från den bredare frågan om vilka material som finns i batteriet. Den sistnämnda är en separat förpliktelse med sin egen detaljgrad; den som undrar vilka uppgifter om materialen i ett batteri måste jag exakt ange märker att omfattningen där är bredare än endast de reglerade ämnena. För paspoorten är det praktiskt att dokumentera dessa två kategorier separat, även om de ofta kommer från samma tekniska källa hos tillverkaren.

Uppdatera när sammansättningen ändras

En celleverantör som ändrar sammansättning — till exempel en annan legering eller en modifierad cellkonstruktion — ändrar därmed möjligen även närvaron eller koncentrationen av reglerade ämnen. Detta rör frågan hur ofta måste jag uppdatera uppgifterna i batterijpaspoorten; för ämnesmässig information gäller i praktiken att en ändring vid källan måste implementeras i paspoorten så snart som möjligt, eftersom denna uppgift direkt påverkar efterlevnaden av själva begränsningarna och inte bara informationen till slutanvändaren.

Där det går fel i praktiken

En importör av e-cykelackumulatorer får från den asiatiska cellproducenten ett allmänt överensstämmelsecertifikat som säger att "alla EU-begränsningar respekteras", utan att ange koncentrationer eller ämnens namn. Det dokumentet kan inte översättas till de specifika fält som bilaga XIII kräver, och importören står då med ett passoport som på denna punkt faktiskt är tomt.

Vid ett sortimentsutbyte köps en ny ackumulatorcell från en annan leverantör, men det befintliga paspoortsmallen från föregående modell återanvänds utan att stofföppgifterna granskas på nytt. De två celltyperna skiljer sig åt i sammansättning, men det märks inte eftersom ingen gör jämförelsen.

Ett handelsföretag får lösa säkerhetsdatablad (SDS) från tillverkaren och antar att det är tillräckligt som grund för paspoorten. Ett SDS är upprättat för ett annat ändamål — kemisk säkerhet vid hantering — och täcker automatiskt inte den specifika rapporteringsskyldigheten enligt artikel 6 och bilaga I; det som står i ett SDS om farliga egenskaper överlappar men täcker inte samma fråga som vilken säkerhetsinformation måste ingå i batterijpaspoorten.

För en maskinbyggutvecklare som sammanställer industriella batteripaket över 2 kWh från inköpta moduler, noteras ämnesinnehållet för varje modul separat, men ingen kontrollerar om det sammanställda paketet som helhet fortfarande överensstämmer med vad som anges för slutprodukten. Summan av korrekta komponenter ger då inte automatiskt ett korrekt pass på paketnivå.

En leverantör skickar en uppdatering av ämnesuppgifterna via e-post till en enskild anställd, som tar semester innan ändringen har genomförts i passet. Utan en fast mottagningsplats för denna typ av dokumentation är risken verklig att en ändring i cellen inte hittar vägen till de publicerade uppgifterna i tid.

Vad du kan dokumentera

En dokumentöversikt per batterityp med källan till ämnesuppgifterna: namn på leverantören, dokumentets datum och vilka ämnen som angetts med vilken koncentration.
En fast mallfrågning till varje ny leverantör vid samarbetsstart: en uttrycklig begäran om koncentrationerna av de ämnen som anges i bilaga I, inte bara en allmän försämlelseerklärung.
En intern checklista som vid varje sortimentsförändring eller leverantörsbyte tvingar fram att ämnesuppgifterna begärs på nytt och jämförs med den tidigare modellen, istället för att kopiera det befintliga passet.
En utsedd mottagningspunkt (funktion, inte person) för leverantörsuppdateringar om sammansättningsförändringar, så att en ändring inte fastnar hos en enskild anställd.
En fastställd koppling mellan ämnesuppgifterna och den specifika batteritypen eller partiet, så att det vid en kontroll är tydligt vilket dokument som hör till vilken produkt — detta överensstämmer med den bredare frågan vilka uppgifter måste finnas i batteriapasset.
För sammanställda paket: en översikt på paketnivå som adderar eller sammanfattar ämnesuppgifterna från de enskilda modulerna, så att konsekvensen mellan komponent och slutprodukt kan kontrolleras.

Detta är ingen juridisk rådgivning. Denna sida ger allmän information om den regelgivning som denna plattform behandlar. Vi känner inte till er situation. Vid osäkerhet om er egen situation bör ni rådgöra med en jurist eller den behörig tillsynsmyndighet.

Skriven med AI baserat på källorna ovan, kontrollerad av människa den 2026-08-22. Stämmer något inte? Låt oss veta — rättelser får företräde.