Vilken säkerhetsinformation måste finnas i batteripaspoorten?

Vad du konkret måste göra

Vad som förväntas av dig

Batteripasset innehåller inte bara tekniska specifikationer och uppgifter om ursprung, utan också information som är relevant för batteriets säkerhet. Bilaga XIII i förordning (EU) 2023/1542 nämner detta som en del av de uppgifter som passet måste göra tillgängliga. För företag som importerar, monterar eller använder batterier i slutprodukter innebär detta att säkerhetsinformation inte kan förbli som en separat bilaga eller ett separat produktblad, utan måste få en auffindbar plats i datamängden bakom QR-koden.

Identifiera och samla in säkerhetsinformation

För en importör av e-cykelackumulatorer eller en maskinbyggare som bygger in industriella batterier innebär detta först en inventering: vilken säkerhetsinformation finns det egentligen, och hos vem? Ofta är det cellstillverkaren, ibland packningsmonteraren, ibland ett testinstitut som har utfört certifiering. I ett företag med 10 till 100 anställda ligger denna kunskap vanligtvis spridd över inköp, kvalitet och teknik. Att sammanföra denna information i en översikt är ett praktiskt första steg, och överlappar med den bredare frågan om vilka uppgifter måste finnas i batteriapasset.

Koppla säkerhetsinformation till rätt batteri

Säkerhetsinformation är inte allmän: den är relaterad till den specifika cellkemien, packningens konfiguration och användningsändamålet. Ett företag som för flera batterivaranter — till exempel olika kapaciteter inom samma scooterserie — gör praktiskt taget att kontrollera för varje variant om säkerhetsinformationen överensstämmer med den faktiska sammansättningen. Detta följer upp på registreringen av batterikemien i batteripasset, eftersom en felaktig koppling mellan kemi och säkerhetsinformation är ett av de vanligaste misstagen i dossier som sammanställs från flera källor.

Ansluta till krav för stationära energilagringssystem

Artikel 12 i förordning (EU) 2023/1542 ställer specifika säkerhetskrav på stationära batterisystem för energilagring. För företag som förutom batterier för lätta transportmedel även marknadsför stationära lagringssystem innebär detta att säkerhetsinformationen i passet överensstämmer med de krav som gäller för denna produktkategori. Det är praktiskt för ett tekniskt team att skilja mellan vilken säkerhetsdokumentation som är allmän (till exempel relaterad till cellkemi) och vilken som är specifik för systemtillämpningen, eftersom detta påverkar vem inom organisationen som ansvarar för att hålla den aktuell.

Håll säkerhetsinformation aktuell

Säkerhetsinformationen är inte statisk: en testrapport kan revideras, en certifiering kan förfalla eller en produktändring kan påverka tidigare fastställda säkerhetsfunktioner. För en organisation som dagligen arbetar med leverantörer och kunder är det praktiskt att bestämma vem som signalerar när säkerhetsinformation blir föråldrad, och hur detta förmedlas i passet. Detta ämne är nära relaterat till frågan om hur ofta uppgifterna i batteripasset måste uppdateras, och förtjänar en fast plats i underhållsprocessen för passet, inte bara vid den första uppbyggnaden.

Där det går fel i praktiken

En vanlig situation är att säkerhetsinformation finns till — i en testrapport, en försäkran om överensstämmelse, ett leverantördokument — men aldrig har konverterats till det format som måste användas i passet. Dokumentet ligger i ett arkiv, inte i systemet som matar QR-datatabäraren.

En andra situation uppstår när ett företag för flera batterivarianter under ett produktnamn, och säkerhetsinformationen från den första varianten kopieras till senare varianter utan att kontrollera om cellkemien eller celleverantören har ändrats. Det resulterar i ett pass som faktiskt inte längre överensstämmer med produkten.

En tredje situation är att säkerhetsinformation förväxlas med data om farliga ämnen. Båda hör hemma i passet, men det är andra datakategorier med annat ursprung och annat syfte; den som kombinerar dem i ett avsnitt riskerar att datamängden inte överensstämmer med vad bilaga XIII kräver. För dessa ämnen gäller en egen kategori, se vilka farliga ämnen som måste rapporteras i batteripasset.

En fjärde, vanlig situation hos maskinbyggare: säkerhetsinformationen från det lösa batteriet övertas, men granskas inte på systemnivå efter det att batteriet är inbyggt i ett större lagringssystem. Därför saknar passet information som är relevant för det sammansatta systemet, medan artikel 12 särskilt avser detta.

En femte situation är att ingen i organisationen äger ansvar för underhållet av säkerhetsdata. Teknik tror att kvalitet uppdaterar det, kvalitet tror att det ligger på inköp — och ingen uppdaterar passet när en leverantör lämnar en ändrad testrapport.

Vad du kan dokumentera

• En översikt per batterivarianter över källan för säkerhetsinformationen: celltillverkare, pack-assembler, eller extern testinstitution.
• En intern process där det är fastslaget vem som är ansvarig för att signalera ändringar i säkerhetsdokumentation (nya testrapporer, ändrad certifiering).
• En länk mellan säkerhetsinformationen och den fastslagna batterikemien, så att när den ena ändras kontrolleras automatiskt om den andra fortfarande stämmer.
• För stationära energilagringssystem: en separat samling där systemsäkerheten enligt artikel 12 är åtskild från cellsäkerheten.
• En revisionslogg där det registreras när säkerhetsdaten i passet senast kontrollerades och av vem.
• En fast ansvarig person inom organisationen för underhållet av säkerhetsdata, med en tydlig övergång mellan inköp, kvalitet och teknik.

Den som kombinerar denna dokumentation med passens bredare datastruktur, inklusive materialsambandet för batteriet, förhindrar att säkerhetsinformation förblir som ett isolerat dokument vid sidan av ett pass som står för sig själv.