Vad är skillnaden mellan batteriförordningen och det gamla batteridirektivet?
En förordning ersätter ett direktiv, och det är mer än bara en ordfråga
Batteriförordningen (Förordning (EU) 2023/1542) är ingen skärpning av det gamla batteridirektivet, utan en annan typ av regel: en förordning gäller direkt i varje medlemsstat, medan ett direktiv först måste omsättas i nederländsk lagstiftning. Det betyder att ingen separat nederländsk lag längre behövs för att reglerna ska gälla — texten från Bryssel är den text som räknas. Förutom denna juridiska form har innehållet också blivit bredare: medan det gamla direktivet främst handlade om insamling och återvinning av batterier, ställer förordningen bland annat krav på batteriers sammansättning, på råvarornas ursprung och på den information som måste finnas tillgänglig om ett batteri — fastställt i det digitala batteripasset enligt artikel 77.
För vem denna skillnad är relevant, och för vem den inte är
Denna skillnad är främst relevant för alla som för batterier på den europeiska marknaden: tillverkare, importörer och ibland även distributörer av EV-batterier, batterier för lätta transportmedel (såsom e-cyklar och scootrar) och industriella batterier över 2 kWh. För dessa parter ändras inte bara vad som är reglerat, utan också hur säker denna regelstiftning är: en förordning lämnar inget utrymme för en avvikande nederländsk tillämpning som ibland kunde förekomma med ett direktiv. För små, lösa batterier såsom knappceller eller vanliga AA-batterier gäller andra delar av samma förordning, och det faller utanför vad som diskuteras här. Denna text behandlar inte heller frågan om en specifik produkt omfattas av förordningen — det är en fråga om egen produktkategori, inte om skillnaden mellan gammal och ny regelstiftning.
Vad som redan gäller, och vad som ännu ska träda i kraft
Batteriförordningen är redan i kraft och har ersatt det gamla direktivet steg för steg; olika delar av förordningen får sin egen tidpunkt för ikraftträdande, i stället för att allt blir obligatoriskt på en gång. För det digitala batteripasset är denna tidpunkt fastställd: det blir obligatoriskt från och med 18 februari 2027. Till dess kan en importör eller tillverkare förbereda sig utan att passet behöver finnas ännu, men förpliktelserna från förordningen som redan gäller — såsom krav på dokumentation och spårbarhet — väntar inte på detta. För delar där inget exakt datum nämns här är det inte säkert fastställt inom de källor som används; förordningens egen text och Europeiska kommissionens sida om batterier och ackumulatorer anger per ämne vilken tidpunkt som gäller.
Hur detta fungerar i praktiken
Den som var van vid det gamla direktivet märker framför allt att det inte längre finns någon nederländsk genomförandebeslutning i mellan: förordningen är själva källan, och den hänvisas även till när det är oklart om en förpliktelse. I praktiken är det första steget att fastställa vilken batterikategori en produkt tillhör — EV-batteri, batteri för ett lätt transportmedel eller industriellt batteri över 2 kWh — eftersom förordningen ställer olika krav per kategori. Därefter är det lämpligt att se vilka förpliktelser som redan gäller och vilka som kommer senare, såsom det digitala passet från 18 februari 2027. Den som redan importerar eller för batterier på marknaden gör klokt i att redan nu systematiskt hålla reda på de uppgifter som senare måste ingå i ett pass — ursprung, sammansättning, reparationsinformation — i stället för att behöva rekonstruera detta innan datumet 2027. Det sparar framför allt tid när förpliktelsen faktiskt träder i kraft.
Vad detta är baserat på
Skillnaden mellan ett direktiv och en förordning följer av hur dessa två lagstiftningsformer fungerar inom Europeiska unionen: ett direktiv kräver nationell genomförande, en förordning gör det inte. Det innehållsmässiga utvidgningen — bland annat det digitala batteripasset — finns i förordning (EU) 2023/1542 (batteriförordningen), artikel 77. För en bredare översikt över hur förordningen ersätter de gamla reglerna och vilka delar som är tillämpliga när, ger Europeiska kommissionens sida om batterier och ackumulatorer en redogörelse på huvudlinjerna.
Vad som nu ska göras
Det mest konkreta nästa steget är att kontrollera under vilken batterikategori den egna produkten faller och vilka uppgifter som sedan måste finnas i ett digitalt pass för det, så att insamlingen av dessa kan börja i tid — långt före den 18 februari 2027, när denna skyldighet träder i kraft.
Vad detta är baserat på
Förordningen själv finns på EUR-Lex. Vi hänvisar per påstående; ni behöver inte tro på oss.
Vad du konkret måste göra
Vad som förväntas av dig
Den viktigaste skillnaden mellan det gamla batteridirektivet (2006/66/EG) och den nuvarande batterförordningen ligger i regelns form. Ett direktiv skulle implementeras i nationell lagstiftning av varje EU-land — med utrymme för egen tolkning och eget tempo. En förordning gäller direkt, lika i alla medlemsstater, från det datum som anges i den. För ett företag som importerar eller handlar batterier innebär detta att reglerna inte längre kan skilja sig från land till land, och att det inte längre finns någon nationell lagstiftare emellan som kan anpassa texten efter lokala sedvänjor.
Direkt tillämpning i stället för nationell implementering
Under det gamla direktivet kunde det förekomma att Nederländerna, Tyskland och Frankrike ställde olika administrativa krav på samma typ av batteri, eftersom varje land hade implementerat direktivet på sitt eget sätt i lagstiftningen. Under förordningen försvinner det här mellansteget. För ett företag med 10 till 100 anställda som säljer i flera EU-länder innebär detta i praktiken mindre besvär med olika nationella regler — en uppsättning krav gäller för hela den inre marknaden. Vad förordningen förväntar sig av en specifik batterityp står beskrivit vid vilka batterier omfattas av batteriförordningen.
Nya skyldigheter som direktivet inte kände till
Direktivet handlade huvudsakligen om insamling och återvinning vid slutet av livslängden. Förordningen lägger till skyldigheter som inte fanns i den gamla texten: ett digitalt batteridatablad, krav på koldioxidavtryck, minimikvantiteter återvunnet material och due diligence-skyldigheter angående råvarors ursprung. För en importör av e-cyklar eller scootrar är databladen den skyldighet som känns mest konkret: där det tidigare bara fanns en insamlingsskyldighet, kommer nu ett digitalt dokument som måste vara tillgängligt under batteriets livslängd. Vad detta datablad innehåller förklaras på vad är ett batteripass egentligen.
Bredare omfattning av batterikategorier
Direktivet hade en indelning i bärbara batterier, industriella batterier, fordon- och battericeller. Förordningen introducerar en separat kategori för batterier för lätta transportmedel (LMT), som under direktivet ännu inte fanns som en självständig grupp. För företag som tar e-cykel- eller scooterackumulatorer till marknaden förändras detta hur deras produkt klassificeras och vilka krav som är förknippade med det. Mer om denna klassificering finns på vad är ett batteri för lätta transportmedel (LMT-batteri).
Fasad ikraftträdande med specifika datum
Där direktivet hade en implementeringsfrist som kunde skilja sig från land till land, fungerar förordningen med fasta datum som är lika för alla medlemsstater. Olika skyldigheter — såsom databladen — får var sitt eget ikraftträdandedatum, som fastställs i förordningen själv. För affärsplanering innebär detta att datumet för när en skyldighet träder i kraft inte längre beror på hur snabbt den nationella lagstiftaren arbetar, utan fastställs på EU-nivå. Vilket datum som gäller för databladen framgår av när blir batteripasportet obligatoriskt.
Där det går fel i praktiken
Ett antal situationer återkommer hos företag som underskattar övergången från direktiv till förordning.
Antagandet att befintliga nationella tillstånd fortsätter att gälla som tidigare. Ett företag som enligt det gamla direktivet hade upprättat ett insamlingssystem enligt den nederländska implementeringen utgår ibland från att detta system automatiskt uppfyller förordningen. Eftersom förordningen gäller direkt och är strängare eller annorlunda utformad på vissa punkter, är detta antagande inte nödvändigtvis korrekt.
Förvirring om vilka skyldigheter som redan gäller och vilka som ännu inte gäller. Eftersom förordningen träder i kraft i faser tror vissa företag att alla skyldigheter — inklusive databladen — redan gäller när förordningen träder i kraft. Det stämmer inte: olika delar har sina egna datum.
Otydlighet om vem i kedjan som är ansvarig för databladen. För produkter där batteriet är inbyggt, till exempel i en e-cykel, uppstår regelbundna diskussioner mellan tillverkare, importör och monteringsföretag om vem som tillhandahåller passet. Denna fråga var inte aktuell på samma sätt enligt det gamla direktivet, eftersom det inte fanns någon passkravalts. Se batteriet är inbyggt i min produkt — vem upprättar då pasportet för hur detta ansvar är fördelat.
Underskattning av den nya LMT-batterikategorin. Företag som enligt direktivet hade klassificerat sina e-cykelackumulatorer som "industriell" eller "bärbar" antar ibland att denna klassificering förblir oförändrad. Förordningen använder en egen kategori för lätta fordon, med egna krav.
Tron att gränsen mellan bärbar och industriell är oförändrad. Den exakta avgränsningen, till exempel vid 2 kWh-gränsen för industriella batterier, har omdefinieras enligt förordningen och är inte automatiskt identisk med den gamla nationella tolkningen. Vad denna gräns innebär framgår av vad betyder gränsen på 2 kWh för industriella batterier.
Vad du kan dokumentera
- En översikt över vilka produktkategorier som företaget marknadsför, bedömd enligt förordningens klassificering i stället för den gamla nationella klassificeringen.
- Dokumentation av råvarornas ursprung och kolfotavtryck, för sådan som redan samlas in — detta var inte obligatoriskt enligt direktivet och kräver nu nya interna överenskommelser om vem som samlar in dessa uppgifter.
- En fil per produktserie med status för passkravet: tillämpligt, ännu inte tillämpligt, eller oklart — med ett fast datum för när detta granskas på nytt.
- Korrespondens med leverantörer om vem som tillhandahåller vilken del av passet, särskilt för produkter med inbyggt batteri.
- En översikt över tidigare nationella tillstånd eller insamlingsordningar som avslutades enligt det gamla direktivet, med en notering om och hur dessa har omprövats enligt förordningen.
En allmän sammanfattning av vad som innehållsmässigt har förändrats finns på vad ändras med den nya batteriförordningen, och för dem som fortfarande är osäkra på om deras egen produkt faller under detta erbjuder gäller batteripasset för mina batterier en första kontaktpunkt.
Detta är ingen juridisk rådgivning. Denna sida ger allmän information om den regelgivning som denna plattform behandlar. Vi känner inte till er situation. Vid osäkerhet om er egen situation bör ni rådgöra med en jurist eller den behörig tillsynsmyndighet.
Skriven med AI baserat på källorna ovan, kontrollerad av människa den 2026-08-22. Stämmer något inte? Låt oss veta — rättelser får företräde.