Vad innebär due diligence-skyldigheten för batterier?
Due diligence-skyldigheten handlar om råvaror, inte om passet
Due diligence-skyldigheteten innebär att en marknadsaktör som marknadsför batterier kontrollerar var råvarorna i batterierna kommer från och vilka sociala och miljörisker som är förknippade med ursprunget — tänk på mänskliga rättigheter, barnarbete, arbetsförhållanden och miljöskador vid utvinning och bearbetning. På grundval av denna inventering genomför marknadsaktören en policy för att begränsa dessa risker, dokumenterar denna policy och rapporterar om den. Det handlar framför allt om fyra råvaror som är vanliga i batterier: kobolt, naturlig grafit, litium och nickel, samt de kemiska föreningar som tillverkas från dessa. Detta är skilt från det digitala produktpasset: passet visar uppgifter om ett specifikt batteri, due diligence-skyldigheteten gäller företagets inköpspolicy som helhet, för hela kedjan från råvara till batteri.
För vem detta gäller och var gränsen går
Skyldigheten är riktad mot marknadsaktörer som marknadsför batterier på EU-marknaden — i praktiken ofta tillverkare och importörer, alltså även den som importerar batterier eller produkter med batterier från länder utanför EU. Förordningen gör ett undantag för mindre marknadsaktörer: den som ligger under en viss storlek faller utanför denna specifika skyldighet. Där denna gräns ligger framgår av förordningen själv; för att undvika felaktiga siffror upprepas det inte här — den som vill veta om det är relevant för sitt eget företag slår upp det i den officiella texten. Skyldigheten gäller inte den som endast återförsäljer batterier utan att själv marknadsföra dem, och den är skild från övriga skyldigheter från samma förordning, såsom återvinningsinnehåll, CO2-fotavtryck eller det digitala passet — dessa har var sin räckvidd.
När detta träder i kraft är inte fastställt här
Due diligence-skyldigheteten kommer från en annan del av samma batteriförordning än det digitala produktpasset, och har därför inte automatiskt samma ikraftträdandedatum som den 18 februari 2027 som gäller för passet. Vilket datum som gäller för artiklarna 47 till och med 53 framgår av förordningen själv; detta datum nämns inte här för att undvika felaktiga siffror. Det som är säkert: skyldigheten är en del av Förordning (EU) 2023/1542, och räckvidden, undantagen och genomföringssättet fastställs per artikel. För det exakta ikraftträdandedatumet är den officiella texten av förordningen den första platsen att konsultera — inte en uppskattning här.
Hur detta hanteras i praktiken
Det första steget är att kontrollera om ett företag faller under definitionen av marknadsaktör — vanligtvis gäller det den som själv marknadsför batterier eller produkter med batterier, inte den som endast återförsäljer dem — och om företagets storlek överstiger tröskeln som anges i förordningen. Därefter följer en inventering av de använda råvarorna: vilka batterier som innehåller kobolt, naturlig grafit, litium eller nickel, och via vilka leverantörer de kommer in. På grundval härav upprättas ett riskhanteringssystem som kartlägger var i kedjan sociala eller miljörisker kan uppstå. Sedan följer själva policyn: dokumentera vilka åtgärder som vidtas för att begränsa risker, och tillämpa denna policy gentemot leverantörer. Ett nästa steg är verifiering av en oberoende tredje part, som kontrollerar huruvida policyn faktiskt följs. Slutligen hör en form av rapportering eller publicering till detta, så att arbetssättet är påvisbart — gentemot tillsyn, men även gentemot kunder som själva måste redogöra för sin leveranskedja. För den som handlar med elsparkcyklar, scooters eller industriella batterier ligger den praktiska frågan ofta först hos den egna leverantören: har denna redan en due diligence-policy, och kan den begäras och dokumenteras.
Där detta står: artiklar 47 till och med 53
Denna förpliktelse följer av den del av förordning (EU) 2023/1542 som beskriver "policyn för rimlig aktsamhet", fastställd i artiklarna 47 till och med 53. Tillsammans reglerar dessa artiklar förpliktelsens räckvidd, undantagen för mindre marknadsaktörer, kraven på riskhanteringssystemet, verifiering av tredje part och rapporteringskravet.
Den som vill veta om detta är relevant för sitt eget företag börjar med att läsa artiklarna 47 och 48 i förordningens officiella text, och kartlägger dessutom vilka råvaror som finns i de använda batterierna och via vilka leverantörer de kommer in — detta är grunden som resten av policyn bygger vidare på.
Vad detta är baserat på
Förordningen själv finns på EUR-Lex. Vi hänvisar per påstående; ni behöver inte tro på oss.
Vad du konkret måste göra
Vad som förväntas av dig
Due diligence-skyldigheten enligt artiklarna 47 till och med 53 i förordningen (EU) 2023/1542 (batteriförordningen) handlar om ursprunget för råvaror: kobolt, litium, nickel och grafit, samt de människo- och miljörisker som är förknippade med utvinning och bearbetning av dessa. Den som marknadsför batterier förutsätts föra en policy för att identifiera, begränsa och övervaka dessa risker i försörjningskedjan. Denna policy består av ett antal komponenter som behandlas separat nedan.
Utarbeta och dokumentera en due diligence-policy
En beskriven policy förväntas: hur kartläggs försörjningskedjan, vem är internt ansvarig, och hur hanteras det om något upptäcks. För ett företag med 10 till 100 anställda innebär detta vanligtvis ingen separat compliance-avdelning, men väl ett dokument som anger vem som tar hand om detta, vilka källor som används och vad som händer vid ett signal. Utan det dokumentet finns det ingen policy att återfalla på när det blir fråga om hur risker har bedömts.
Kartlägg risker i råvarukedjan
Denna del kräver att man klargör varifrån råvarorna i ett batteri kommer och vad som är känt om riskområden. För en importör som köper färdiga batterier från en fabrik är den första frågan ofta till leverantören: vilka uppgifter måste jag begära från min batterileverantör är då en logisk startpunkt, eftersom ursprunget för kobolt, litium och grafit inte utvinns eller bearbetas själv, utan överförs genom kedjan. För sammansatta produkter, där celler kommer från en annan part än resten av paketet, blir detta ännu mer komplicerat — se vilka uppgifter måste jag begära från min celleverantör för passet.
Begränsa risker och reagera på dem
Om en risk upptäcks — till exempel en råvara från ett område där människorätts- eller miljöproblem är kända — förväntas det att man reagerar: fråga leverantören, anpassa inköpen eller ställ ytterligare villkor. För mindre företag innebär detta ofta att första steget tas i samtalet med leverantören, inte genom att själv undersöka gruvor eller smältverk. Mer om de råvaror som specifikt nämns finns på vad måste jag veta om kobolt, litium och grafit från riskområden.
Verifiering av tredje part
Förordningen föreskriver kontroll av en oberoende part på den tillämpade due diligence-policyn. Detta är inte en intern kontroll, utan ett externt test för att säkerställa att policyn finns och tillämpas enligt beskrivningen. För ett medelstort företag innebär detta att egen dokumentation måste vara i ordning innan sådan kontroll genomförs — improviserade svar håller då inte.
Rapportera om den tillämpade policyn
Det förväntas att rapportering sker om due diligence-policyn, så att det är klart utåt vilka åtgärder som har vidtagits. Detta ansluter till den dokumentation som redan byggs upp för själva passet, och är för ett företag av denna storlek ofta en fråga om omorganisering av befintliga uppgifter, inte om att etablera något helt nytt.
Där det går fel i praktiken
Ett antal situationer återkommer regelbundet bland företag som måste hantera denna skyldighet.
Man räknar med ett uttalande från fabriken i Fjärran Östern att "alla råvaror har köpts in i enlighet med reglerna", utan att uttalandet är baserat på något. Vid förfrågan visar det sig att fabriken själv inte vet varifrån cellerna precis kommer. Den som arbetar med en fabrik utomlands hittar utgångspunkter på hur får jag rätt pasuppgifter från en tillverkare i Kina.
En andra situation: due diligence-policyn finns på papper, men har aldrig tillämpats på den egna kedjan. Dokumentet är kopierat från en mall eller ett branschexempel, men innehåller ingen konkret information om egna leverantörer eller råvaror. Vid en verifiering framkommer detta omedelbar.
En tredje situation uppstår när samma batteri anskaffas via olika kanaler — en gång direkt från tillverkaren, en annan gång via en återförsäljare — utan att kontrollera om uppgifterna om ursprunget överensstämmer mellan de två. Se härom vad gör jag om samma batteri kommer från olika leverantörer.
En fjärde: den information som leverantören tillhandahåller accepteras utan ytterligare kontroll, även om den är ofullständig eller föråldrad. Hur denna information kan granskas framgår av hur kontrollerar jag om uppgifterna från min leverantör stämmer.
En femte situation: ingen åtgärd vidtas när en leverantör helt enkelt inte svarar på frågor om råvarornas ursprung. Denna bristande respons registreras och följs inte upp, även om det just är en signal som kräver ett svar — se min leverantör tillhandahåller inte uppgifterna — vad kan jag göra.
Vad du kan dokumentera
- En beskrivning av due diligence-policyn: vem som är ansvarig, vilka källor som används och hur man agerar när en risk upptäcks.
- Korrespondens med leverantörer om ursprunget av kobolt, litium, nickel och grafit, inklusive datum och den fråga som ställdes.
- En översikt över vilken leverantör som har tillhandahållit vilken information, och om denna information har kontrollerats för riktighet och fullständighet.
- Avtal om tillhandahållandet av ursprungsuppgifter, включени i inköpskontraktet — se hur registrerar jag tillhandahållandet av paspoportunpgifter i mitt inköpskontrakt.
- Det format i vilket uppgifter från leverantörer mottas och behandlas, så att det motsvarar vad som är nödvändigt för passet — se i vilket format ska jag tillhandahålla batteriuppgifterna för passet.
- En logg över signaler om risker i råvarukedjan och åtgärder vidtagna däremot.
- Rapporter eller rapporterings från tidigare externa verifieringar, om sådana har genomförts.
Detta är ingen juridisk rådgivning. Denna sida ger allmän information om den regelgivning som denna plattform behandlar. Vi känner inte till er situation. Vid osäkerhet om er egen situation bör ni rådgöra med en jurist eller den behörig tillsynsmyndighet.
Skriven med AI baserat på källorna ovan, kontrollerad av människa den 2026-08-22. Stämmer något inte? Låt oss veta — rättelser får företräde.