Vad måste jag veta om kobolt, litium och grafit från riskområden?

Ansvarsfull upphandlingspolicy obligatorisk för dessa råvaror

Den som för batterier på EU-marknaden som innehåller kobolt, litium, naturlig grafit eller nickel (eller kemiska föreningar av dessa ämnen) måste tillämpa en obligatorisk policy för ansvarsfull upphandling i leverantörskedjan. Denna policy måste kartlägga var dessa råvaror kommer ifrån, vilka risker för kränkningar av mänskliga rättigheter, barnarbete eller miljöskada som är förknippade med ursprunget, och vilka åtgärder som vidtas för att begränsa dessa risker. Tillvagagångssättet bygger på de välkända OECD-riktlinjerna för ansvarsfull upphandling av mineraler och har översatts till en konkret förpliktelse för ekonomiska aktörer i batteriförordningen. Det handlar således inte om ett frivilligt märke, utan om en policy som måste genomföras och underbyggas på ett påvisbart sätt.

För vem detta gäller och för vem det inte gäller

Denna förpliktelse träffar ekonomiska aktörer som för batterier med nämnda råvaror på EU-marknaden — t.ex. tillverkare och importörer av batteripaket för fordon, lätta transportmedel eller industriella tillämpningar. Förordningen innehåller ett undantag för företag under ett visst årligt omsättningsbelopp; den exakta gränsen och den exakta avgränsningen anges i själva förordningen och kan kontrolleras via den officiella texten. Vad denna del inte reglerar: den fysiska sammansättningen eller återvinningsgraden för ett batteri (det regleras på annat håll i förordningen), och inte heller frågan om en råvara kommer från återvunnet material eller inte — för det gäller särskilda bestämmelser. Denna förpliktelse säger heller ingenting om huruvida en specifik leverantör är "godkänd"; policyn för ansvarsfull upphandling är en process av granskning och redovisning, inte ett märke som utfärdas för varje leverantör.

Tillämpligt från 18 augusti 2025

Förpliktelserna avseende ansvarsfull upphandlingspolicy gäller från 18 augusti 2025. Fram till dess finns det ingen juridisk förpliktelse enligt batteriförordningen för denna specifika förpliktelse, även om företag kan välja att redan nu arbeta enligt OECD-riktlinjerna — det är ofta även praktiskt nödvändigt för att vara redo i tid, eftersom det tar tid att upprätta en väl underbyggd kedjanalys. För förpliktelsen om digitalt produktpass, som batpas.eu fokuserar på, gäller ett annat datum (18 februari 2027) och en annan artikel (artikel 77); de två förpliktelserna tillämpas således inte samtidigt, även om de innehållsmässigt är relaterade till varandra eftersom uppgifter om ursprung och ansvarsfull upphandling i slutändan även kan ingå i passet.

Så hanterar du detta som importör eller handlare

Den praktiska ordningen börjar med att fastställa om batteriet i fråga innehåller kobolt, litium, naturlig grafit eller nickel — denna information kommer vanligtvis från cellstillverkaren eller leverantören av batteripaket. Därefter följer frågan om den egna omsättningen ligger under eller över tröskeln som anges i förordningen; detta avgör om den fullständiga förpliktelsen gäller. Om så är fallet är nästa steg att begära herkomstinformation från leverantörer, bedöma risker per råvara och region, och fastställa en policy med konkreta åtgärder. Ett tredje steg är att få denna policy verifierad av en oberoende part och att offentliggöra en rapport — det är en del av själva förpliktelsen. För företag som köper batterier från en cellstillverkare utanför EU är det praktiskt att tidigt i processen fråga om tillverkaren redan tillämpar en egen ansvarsfull upphandlingspolicy som överensstämmer med EU-kraven, så att detta inte måste byggas upp kort före tillämpningsdatumet.

Den juridiska grunden: artiklar 47 till och med 53

Dessa förpliktelser finns i Förordning (EU) 2023/1542, i artiklarna 47 till 53, som tillsammans utgör kapitlet om riktlinjer för vederbörlig aktsamhet i batteritillförselskedjan. Dessa artiklar beskriver vilka råvaror som omfattas av regelverket, vilka företag som måste föra en politik, vad den politiken minst måste innehålla, och hur verifiering och offentlig rapportering är reglerad. Europakommissionen upprätthåller via sin sida om batterier och ackumulatorer en översikt över den bredare batterförordningen där denna del är inkluderad.

Ta det första steget redan nu

Den som importerar eller monterar batterier som innehåller kobolt, litium, naturlig grafit eller nickel gör klokt i att redan nu fråga sina egna leverantörer vilken ursprungsinformation som är tillgänglig och om en politik för vederbörlig aktsamhet redan förs — den informationen behövs när förpliktelsen träder i kraft, och är ofta inte möjlig att samla på kort tid. Den fullständiga och uppdaterade texten i artiklarna 47 till 53 kan läsas via förordningens officiella EUR-Lex-sida, för den som vill läsa den exakta formuleringen och den exakta omsättningströskeln.

Vad detta är baserat på

Förordningen själv finns på EUR-Lex. Vi hänvisar per påstående; ni behöver inte tro på oss.

Vad du konkret måste göra

Vad som förväntas av dig

Kobolt, litium, nickel och naturlig grafit kommer från platser i världen där utvinningen kan förknippas med övergrepp mot mänskliga rättigheter eller miljöskador. Batteridirektivet kopplar en skyldighet till detta: den som för batterier in på EU-marknaden måste föra en policy för lämplig aktsamhet för dessa råvaror. Denna policy beskrivs i artiklarna 47 till och med 53 i förordning (EU) 2023/1542.

Utarbeta och uppdatera en policy för lämplig aktsamhet

Det handlar om ett systematiskt tillvagagångssätt: identifiera, bedöm och begränsa risker i leveranskedjan och redovisa för detta. För ett företag med 10 till 100 anställda innebär detta vanligtvis ingen egen gruvornas expertis, men väl ett dokumenterat arbetssätt — vem inom företaget är ansvarig för denna fråga, vilka källor läses för att bedöma risker, och hur ofta denna policy granskas. Företag som själva inte köper in råvaror utan importerar batterier eller produkter innehållande batterier undkommer inte denna skyldighet — förordningen lägger ansvaret på den som för produkten in på marknaden, inte bara på den som vinner eller bearbetar råvaran.

Spåra råvarornas ursprung

För att kunna bedöma risker måste det först vara klart var kobolt, litium, nickel och grafit i ett batteri kommer ifrån. I praktiken innebär detta att det krävs uppgifter från leverantörer och, där dessa inte levereras direkt, från tillverkare längre upp i kedjan. För en importör som köper batterier eller celler från en fabrik är detta ofta den svåraste delen: den egna leverantören är ibland själv bara en mellanhand. Vad som preciserar det som ska efterfrågas hos en celleverantör för passet beror på hur mycket leverantören redan håller reda på standardmässigt, men råvarornas ursprung bör vara en del av det.

Bedöm risker och rapportera om dem

Så snart ursprunget är känt följer en bedömning av de risker som är förknippade med det specifika ursprunget — tänk på arten av utvinningsområdet eller ryktena om mellanhandelsmän. För de flesta företag inom målgruppen för batpas.eu är detta ingen uppgift som bygger från grunden: internationella standarder och sektorsinitiativ har redan funnits längre för råvaror som kobolt och är ofta utgångspunkten. Förordningen kräver rapportering om detta, vilket i praktiken ofta resulterar i ett periodiskt dokument som visar vilka åtgärder som har vidtagits och vilka risker som har identifierats.

Vidta lämpliga åtgärder när risker identifieras

När en risk konstateras bör en åtgärd följas — det kan variera från ytterligare frågor till en leverantör till att justera en inköpsrelation. Vad som är "lämpligt" varierar beroende på situationen och företagets storlek; förordningen själv utvecklar detta i de nämnda artiklarna. För en importör av e-cykelbatterier ligger fokus vanligtvis på att fråga vidare hos befintliga leverantörer snarare än att själv inspektera gruvorna på plats.

Där det går fel i praktiken

Leverantören nämner endast monteringsland, inte råvaruutvinningsland. En fabrik i Sydostasien som monterar celler är inte platsen där kobolten eller litiumet är utvinning. Om man inte frågar vidare här registrerar man oavsiktligt fel ursprung.

En importör antar att certifiering av celleverantören är tillräcklig. En märkning eller certifikat kan vara en del av policyn för lämplig aktsamhet, men ersätter inte den egna bedömning och dokumentation som förordningen kräver.

Motsägelsefull information om ursprung uppstår mellan olika leverantörer för samma batteri. En part levererar celler, en annan monterar paketet, och ingen har den fullständiga bilden. Vad man ska göra när samma batteri kommer från olika leverantörer är då inte bara en fråga för själva passet utan även för policyn om lämplig aktsamhet.

Policyn för lämplig aktsamhet utarbetas en gång och uppdateras sedan aldrig. Leverantörer byter, gruvområdena förändrar riskprofil, och ett dokument som ligger i en låda i tre år motsvarar inte längre den aktuella inköpen.

En kinesisk tillverkare levererar ingen information om råvarornas ursprung, endast om slutprodukten. Denna flaskhals förekommer ofta vid få rätt passuppgiftdata från en tillverkare i Kina: förfrågan om råvarornas ursprung besvaras inte alltid enligt standard och måste ofta ställas separat.

Vad du kan dokumentera

En översikt över vilka råvaror (kobolt, litium, nickel, naturlig grafit) som används i vilka batterier eller celltyper, per leverantör.
Korrespondens där ursprungsinformation har efterfrågats från leverantörer eller tillverkare, inklusive eventuella certifikat eller deklarationer som mottagits.
Ett internt dokument som anger vem som är ansvarig för due diligence-policyn och med vilken frekvens denna granskas.
En bedömning av identifierade risker per ursprungsområde, med en kort förklaring av eventuella uppföljningsåtgärder.
Överenskommelser med leverantörer om att regelbundet tillhandahålla aktuell ursprungsinformation — detta kan inkluderas vid fastställandet av villkor i inköpskontraktet, så att skyldigheten inte förblir skild från den kommersiella relationen.
En standardiserad checklista som används för nya leverantörer, så att information om råvarornas ursprung efterfrågas rutinmässigt — se också vad som i allmänhet kan efterfrågas från en batterileverantör.

Den som bredare vill veta hur denna due diligence-skyldighet förhåller sig till övriga skyldigheter från batteriförordningen, hittar en översikt i frågan vad due diligence-skyldigheten för batterier innebär.

Detta är ingen juridisk rådgivning. Denna sida ger allmän information om den regelgivning som denna plattform behandlar. Vi känner inte till er situation. Vid osäkerhet om er egen situation bör ni rådgöra med en jurist eller den behörig tillsynsmyndighet.

Skriven med AI baserat på källorna ovan, kontrollerad av människa den 2026-08-22. Stämmer något inte? Låt oss veta — rättelser får företräde.