Batteriet är inbyggt i min produkt — vem gör då passet?

Vad du konkret måste göra

Vad som förväntas av dig

Ett batteri som är inbyggt i en e-cykel, en skoter eller en maskin är i grunden ett batteri enligt batteridirektivet. Skyldigheten att få ett passes konstruerat ändras inte av det faktum att batteriet inte säljs separat. Det som däremot ändras är frågan om vem som i praktiken först är ansvarig: det är inte automatiskt tillverkaren av cykeln eller maskinen, och inte heller automatiskt cell- eller paketleverantören. Förordningen fastställer detta genom de roller som marknadsaktörer spelar i artiklarna 38 till och med 44 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1542.

Fastställa vem batteritillverkaren är

Förordningen tilldelar tillverkarbeskrivningen till den part som tillverkar batteriet, eller som för ett batteri på marknaden under sitt eget namn eller varumärke — även om batteriet är sammansatt av delar från en annan leverantör. För ett företag med 10 till 100 anställda som importerar eller monterar e-cyklar eller skotrar betyder detta i praktiken: om slutprodukten säljs under ett eget varumärke och ackapacken i den är en fast, utbytbar del, faller rollen som batteritillverkare ofta på samma importör eller montör — inte på fabriken utomlands som endast levererar cellerna. Vem som exakt står här beror på den avtalsrättsliga och faktiska situationen; se även gäller batteridatakortet för mina batterier? för stegen för att genomgå det för en konkret produkt.

Kontrollera om batteriet självt omfattas av förordningen

Inte alla inbyggda batterier måste få ett passes — det beror på batteritypen och kapaciteten. Ett LMT-batteri i en e-cykel eller skoter omfattas av en annan kategori än ett industriellt batteri över 2 kWh i en maskin, och skyldigheterna gäller inte från samma datum för varje kategori. Praktiskt betyder detta att ett företag först fastställer vilken kategori den egna produkten tillhör innan passförloppet organiseras. Mer om detta finns på vilka batterier faller under batteridirektivet?., på vad är ett batteri för lätta fortskaffningsmedel (LMT-batteri)? och på vad betyder gränsen på 2 kWh för industriella batterier?.

Samla in data från batterileverantören

Vem som uppfyller tillverkarbeskrivningen är inte nödvändigtvis den som redan har alla tekniska data internt. En e-cykelimportör köper vanligtvis ett komplett ackapaket från en leverantör i Asien eller någon annanstans i EU, utan att denna leverantör standardmässigt tillhandahåller data om materialhärstamning, kemi eller prestanda. För ett medelstort företag betyder detta att avtal krävs med underleverantören om vilka data som ska tillhandahållas, i vilken form och med vilken uppdateringsfrekvens — detta är vanligtvis den mest tidskrävande delen av förloppet, snarare än den tekniska sammansättningen av passet själv.

Låta passet konstruera och länka det till produkten

Så snart tillverkarbeskrivningen är fastställd och data är tillgängliga, konstrueras passet och länkas till en QR-kod som anbringas på eller vid batteriet. För ett inbyggt batteri är frågan var denna QR-kod praktiskt kan placeras — på själva batteriet är det inte alltid tillgängligt utan att öppna produkten, på höljet för slutprodukten är det ofta mer lämpligt. Artikel 77 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1542 (batteriridirektivet), artikel 77 reglerar skyldigheten för passet och datordrivrutinen, utan att föreskriva hur en tillverkare löser detta organisatoriskt inom sitt eget monteringsprocess.

Där det går fel i praktiken

En importör utgår från att den asiatiska celltillverkaren ordnar passet, eftersom denne ju "tillverkar" batteriet — medan förordningen knyter tillverkarbeskrivningen till vem som för märket på marknaden, inte till vem som fysiskt tillverkar.

En maskinbyggare bygger in ett industriellt batteri från en extern leverantör i sin maskin och upptäcker för sent att batteriet överskrider 2 kWh-gränsen, medan resten av maskinen inte omfattas av förordningen — med det resultatet att passförloppet startas efter att de första maskinerna redan har levererats.

En e-cykelvarumärke arbetar med flera batterileverantörer för olika modeller och hanterar passet som ett engångsprojekt i stället för en återkommande process per leverantör och per modellförändring — vilket gör att när en ny leverantör används, börjar datainsamlingen från början varje gång.

Ett företag antar att eftersom batterien "är fast inbyggd och inte utbytbar" krävs inget separat pass — ett antagande som inte automatiskt är korrekt, eftersom batteriets utbytbarhet inte är det mått som förordningen tillämpar för paskravet.

En importör byter batterileverantör utan att uppdatera passet, medan den underliggande informationen (cellkemi, ursprung, kapacitet) faktiskt har ändrats.

Vad du kan dokumentera

• En översikt per produktlinje över vilken batterij som ingår, från vilken leverantör, och under vilken kategori (LMT, industriell, bärbar) som batterien enligt eget omdöme faller.
• En fastställd överenskommelse med varje batterileverantör om vilka data som ska levereras, i vilket format, och vem som ansvarar för att uppdatera dessa data vid en produktförändring.
• En intern anvisning om vem inom företaget som fyller rollen som tillverkare av batterien för varje produkt — detta kan skilja sig per produktlinje om flera varumärken eller oem-konstruktioner används.
• En loggbok över modellförändringarna och leverantörswisslar, så att det går att spåra vilket pass som tillhör vilken produktversion.
• Vid osäkerhet om egen roll eller tillämplig kategori: de första stegen enligt beskrivningen på gäller batteridatakortet för mina batterier?för den vidare kontexten vad förändras med den nya batteriförordningen?.