Min leverantör levererar uppgifterna inte — vad kan jag göra?

Ansvaret förskjuts inte automatiskt

Om en leverantör inte tillhandahåller uppgifterna för batteripassen försvinner ansvaret för det passet inte till leverantören — det ligger kvar hos den part som för batteriet in på den europeiska marknaden. Batteridirektivet fördelar skyldigheterna över hela kedjan: tillverkaren, den behöriga representanten, importören och distributören har var och en en roll, och den som för ett batteri eller en produkt med batteri in på EU-marknaden antas kunna visa att kraven uppfylls. I praktiken betyder det att en importör som inte får uppgifter från en tillverkare eller mellanhand inte automatiskt är fri från ansvar. Problemet förskjuts från "leverantören levererar inte" till "vad gör jag nu för att ändå uppfylla min egen skyldighet".

För vem detta gäller, och för vad det inte gäller

Detta är särskilt relevant för importörer och återförsäljare som inte själva tillverkar och därför är beroende av en part längre fram i kedjan för tekniska uppgifter, materialsammansättning, testresultat och liknande. Det handlar här inte om vilka uppgifter som exakt ska ingå i ett pass eller hur QR-databäraren tillhandahålls — det är ett annat ämne. Det handlar heller inte om situationen då ett företag själv är tillverkare: då finns det ingen extern leverantör som måste tillhandahålla något, och frågan är annorlunda. Och "leverantör" är ingen entydig term: det kan gälla en tillverkare utanför EU som exporterar direkt, en grossist som själv köper in, eller en mellanperson som inte opterar som importör i direktivets mening. Vem som har vilken roll i kedjan avgör också vem som har vilken skyldighet enligt artiklarna 38 till och med 44 i förordning (EU) 2023/1542.

Från när detta är aktuellt

Batteripassen är obligatoriska från den 18 februari 2027, enligt artikel 77 i förordningen. Till dess finns det ingen lagstadgad skyldighet att ha ett pass, och därför heller ingen omedelbar juridisk press om uppgifter saknas nu. Det betyder inte att det inte finns något att göra: att sammanställa ett pass beror på uppgifter som ofta inte kommer fram på några veckor, särskilt inte om en leverantör inte är van vid att föra sådan information eller dela den. Den som redan nu stöter på en leverantör som inte levererar har tid fram till det obligatoriska datumet för att lösa det — men ju närmare det datumet kommer, desto mindre utrymme finns det att hitta en alternativ väg.

Vad man ska göra om uppgifterna uteblir

Det första steget är att noggrant dokumentera vad som efterfrågas och vad som saknas, helst skriftligt — det är inte bara praktiskt utan också ett bevis på att åtgärder har vidtagits. Därefter är det lämpligt att kontrollera vad som står i inköpsavtalet med leverantören: många kontrakt innehåller redan en skyldighet att följa tillämplig lagstiftning, även om batteripassen inte nämns vid namn. Ett tredje steg är att ta reda på vem som annars finns i försörjningskedjan: en återförsäljare som inte tillverkar själv kanske inte känner tillverkaren direkt, men denna information går vanligtvis att spåra, och tillverkaren är ofta den part som faktiskt har källdata. Om det inte lyckas är det värt att undersöka om data som redan finns för andra syften — CE-dokumentation, säkerhetsdatablad, testrapporter — delvis överensstämmer med vad som behövs för passet; det är inte alltid tillräckligt, men det är en startpunkt. Om ingen av dessa vägar ger resultat, återstår det att överväga om produkten kan fortsätta att marknadsföras via denna leverantör på detta sätt, eller om man måste söka efter en leverantör som kan och är villig att tillhandahålla dessa data — för skyldigheten att marknadsföra en kompatibel produkt förskjuts inte tillsammans med en leverantörs brist på samarbetsvilja. Att bevara all korrespondens och förfrågningar är på intet sätt en onödig lyx, ifall det senare skulle ifrågasättas hur en saknad datamängd hanterades.

Där detta följer av: artiklarna 38 till och med 44 och artikel 77

Fördelningen av skyldigheter mellan tillverkare, auktoriserad representant, importör och distributör framgår av artiklarna 38 till och med 44 i förordning (EU) 2023/1542. Skyldigheten att från ett fast datum inneha ett batterippass framgår av artikel 77 i samma förordning.

Vem som redan märker att en leverantör är återhållsam med data gör klokt i att inte skjuta upp detta samtal till strax före det obligatoriska datumet. Börja med att formulera en konkret och skriftlig begäran till leverantören, kartlägg vilka data som redan är tillgängliga via befintlig dokumentation, och avgör på denna basis om den nuvarande leverantören kan leverera i tid eller om ett alternativ är nödvändigt.

Vad detta är baserat på

Förordningen själv finns på EUR-Lex. Vi hänvisar per påstående; ni behöver inte tro på oss.

Vad du konkret måste göra

Vad som förväntas av dig

Marknadsaktören som behöver passet måste också kunna leverera uppgifterna.

Förordning (EU) 2023/1542 lägger genom artiklarna 38 till och med 44 förpliktelser på marknadsaktörer i batterikretsloppet — från tillverkare till importör till distributör. Den som för ett batteri in på den europeiska marknaden är ansvarig för att informationen som måste ingå i batteriet's pass faktiskt är tillgänglig. För en importör av e-cyklar eller scootrar betyder detta i praktiken: den part som för produkten in på handeln i Europa bär ansvaret för passet, även om uppgifterna själva måste komma från en leverantör längre ned i kedjan. Ett företag med 10 till 100 anställda sitter ofta mitt emellan — för litet för att själv producera celler, för stort för att kunna gömma sig bakom leverantören.

Passet måste finnas när produkten förs in på marknaden.

Artikel 77 kopplar batteriet's pass till införandet av batteriet på marknaden. Det innebär att uppgifterna inte "vid ett tillfälle" måste vara inne, utan före batteriet faktiskt säljs eller levereras. För en importörs praktik innebär detta att insamling av uppgifter från leverantören inte är ett avslutsteg i inköpsprocessen, utan ett förhandskrav. Vilka uppgifter måste jag begära från min batterileverantör? ger en översikt över exakt vad som måste vara på plats innan det steget kan tas.

Ursprunget och riktigheten för uppgifterna är fortfarande en punkt att uppmärksamma, även om en tredje part har levererat dem.

Att uppgifterna kommer från en leverantör betyder inte att importören kan vidarebefordra dem utan ytterligare granskning i passet. I praktiken förväntas det av en marknadsaktör att det finns en rimlig grad av kontroll över vad som kommer in — särskilt eftersom plattformen sammanställer passet baserat på de levererade uppgifterna och lagrar dessa uppgifter i tio år. Hur kontrollerar jag att uppgifterna från min leverantör är korrekta? beskriver vad som bör observeras innan uppgifterna slutligen registreras.

Där det går fel i praktiken

Leverantören svarar inte, eller svarar sent. En importör beställer ett parti batterier från en fabrik utomlands och begär uppgifterna för passet. Svaret uteblir, eller kommer först efter att behållaren redan är på väg. Vid det laget finns det ingen tid kvar att samla in uppgifter innan batterierna förs in på marknaden.

Leverantören levererar uppgifter, men inte i en användbar form. Ett tekniskt datablad på kinesiska, en PDF med endast allmän produktinformation, eller ett muntligt löfte per e-post — detta är användbart som utgångspunkt, men inte som slutresultat. I vilket format måste jag leverera batteriuppgifterna för passet beskriver vad ett fungerande leveransformat är.

Det finns ingen kontaktpunkt angiven för uppgifter om celler eller komponenter. Med sammansatta batterier — till exempel ett batteripaket som är sammansatt av celler från en part och ett hölje och BMS från en annan — är det inte alltid klart vem som levererar vilken del av uppgifterna. Vilka uppgifter måste jag begära från min celleverantör för passet tar upp denna uppdelning.

Samma batteri köps in via olika kanaler, med olika uppgifter som följd. En importör arbetar med två eller tre leverantörer för det som på papperet är samma artikel, men de levererade uppgifterna varierar — eller den ena levererar fullständigt, den andra inte. Detta resulterar i motsägelsefulla pass för produkter som slutanvändaren uppfattar som identiska. Vad gör jag om samma batteri kommer från olika leverantörer? går vidare här.

Inköpsrelationen är inte utrustad för denna förpliktelse. Många inköpskontrakt med leverantörer inom och utanför Europa är skrivna före batteriförordningen och innehåller ingen bestämmelse om leverans av pasuppgifter. Om en leverantör då inte levererar finns det lite att falla tillbaka på annat än ett telefonsamtal eller ett e-postmeddelande som förblir obesvarat.

Vad du kan dokumentera

Om en leverantör inte levererar data, levererar den ofullständigt eller levererar den inte i tid, är det av litet värde att improvisera i efterhand. Ett antal saker som kan fastställas i förväg gör skillnaden mellan en leverantör som svarar utan bindning och en leverantör som vet vad som förväntas av honom:

En avtalsbestämmelse om leveransen av passiportdata, inklusive en tidpunkt när dessa data senast måste komma in — före leverans av batterierna, inte efter. Hur dokumenterar jag leveransen av passeringsuppgifterna i mitt inköpskontrakt? beskriver hur en sådan bestämmelse ser ut i praktiken.
En fast lista över data som efterfrågas från varje ny leverantör eller för varje ny produkt, så att det inte behöver utredas på nytt för varje beställning vad som är nödvändigt.
En skriftlig bekräftelse från leverantören om råvarornas ursprung, särskilt för batterier innehållande kobolt, litium eller grafit — råvaror för vilka särskilda hänsyn gäller. Vad måste jag veta om kobolt, litium och grafit från riskområden? och Vad innebär due diligence-skyldigheten för batterier? går in på vad som är inblandat där.
En dokumentation per produktionsplats, särskilt vid inköp från fabriker utanför Europa, där kommunikation och dokumentation ibland går via flera mellanhänder. Hur får jag rätt passiportdata från en tillverkare i Kina går in på vad som kan förväntas där.
En intern överenskommelse om vad som händer om data uteblir — vem följer upp, efter vilken tidsperiod eskaleras det, och vilket alternativ finns om en leverantör strukturellt inte levererar.

Denna fastställelse är ingen pappersövning. Det är skillnaden mellan en importör som vid uteblivna data kan visa att den väl bad om dem och under vilka villkor, och en importör som står tomhänt när passipoorten måste vara på plats.

Detta är ingen juridisk rådgivning. Denna sida ger allmän information om den regelgivning som denna plattform behandlar. Vi känner inte till er situation. Vid osäkerhet om er egen situation bör ni rådgöra med en jurist eller den behörig tillsynsmyndighet.

Skriven med AI baserat på källorna ovan, kontrollerad av människa den 2026-08-22. Stämmer något inte? Låt oss veta — rättelser får företräde.