Vad ändras med den nya batteriförordningen?
Batterier får ett digitalt pass och strängare krav
Batteriförordningen (Förordning (EU) 2023/1542) ersätter det gamla batteridirektivet och lägger till en rad nya förpliktelser, där den mest synliga förändringen är det digitala produktpasset. Batterier får dessutom krav på återvunnet material i produktionen, information om koldioxidavtrycket och strängare regler för insamling och återvinning vid slutet av livscykeln. Det digitala produktpasset är den del där de flesta marknadsaktörer först kommer att stöta på det: ett onlineregister per batteri, tillgängligt via en QR-kod på produkten, med uppgifter om sammansättning, ursprung, prestanda och återviningsinformation. Medan en skriftlig eller digital överensstämmelseerklaring ofta räckte fram till nu, kommer förordningen med en löpande informationsskyldighet: passet måste kunna läsas under hela batteriets livscykel, inte bara vid försäljningstidpunkten.
För vilka batterier detta gäller och vilka det inte gäller
Förordningen skiljer mellan olika battericategorier, och inte varje förpliktelse gäller för varje kategori på samma gång. Förpliktelsen att ha ett digitalt produktpass är inriktad på EV-batterier, batterier för lätta fordon (såsom e-cyklar och elsparkcyklar) och industriella batterier över 2 kWh. Mindre batterier, såsom lösa batterier för hushållsapparater, omfattas av andra delar av förordningen — såsom insamlingsmål — men inte av passbindningen på samma sätt. För den som importerar, sammanställer eller släpper e-cyklar, elsparkcyklar eller industriella batteripaket på marknaden är förordningen alltså relevant från det ögonblick då produkten säljs i EU, oavsett om tillverkningen sker inom eller utanför EU. Den som endast reparerar batterier, installerar dem i befintliga produkter utan att släppa dem på marknaden som ny produkt, eller använder dem enbart inom ett företag utan försäljning till tredje part, faller utanför kärnan i denna förpliktelse — för dessa situationer är förordningens egen text vägledande för att fastställa om och vilken roll som tillämpas.
Från den 18 februari 2027 är passet obligatoriskt
Förpliktelsen att ha ett digitalt produktpass börjar gälla från den 18 februari 2027. Till dess datum finns ingen rättslig förpliktelse att ha ett pass, men andra delar av batteriförordningen har redan trätt i kraft eller träder i kraft stegvis, såsom krav på borttagning och byte av batterier från apparater och de första rapporteringsförpliktelserna. Det är alltså inte så att hela förordningen träder i kraft på en gång; passbindningen är ett av de senare och mest ingripande stegen i en serie. För de exakta ikraftträdandedatumen för andra delar än passet är den fullständiga texten av förordningen källan — detta sammanfattas inte här för att undvika att nämna datum som inte kommer från den angivna källan.
Vad detta konkret betyder för den som släpper batterier på marknaden
Det första steget är att kontrollera om de batterier som importeras, tillverkas eller säljs faller under en av de kategorier för vilka passet är obligatoriskt: EV-batterier, batterier för lätta fordon eller industriella batterier över 2 kWh. Därefter är det viktigt att veta vilka uppgifter om batteriet som redan är tillgängliga — sammansättning, ursprung till råvaror, testresultat, återvinningsinformation — och vilka av dessa som fortfarande måste begäras från tillverkaren. Batterier som först förs ut på marknaden efter ikraftträdandedatumet behöver ett pass på den tidpunkten; för batterier som redan sålts tidigare är förordningen själv stället att kontrollera om och hur detta gäller retroaktivt. I praktiken är det lämpligt att långt före ikraftträdandedatumet veta vilka uppgifter som saknas, eftersom insamlingen av dessa — särskilt för batterier som köpts in via flera led i kedjan — kan ta längre tid än själva framtagningen av passet. En plattform som batpas.eu tar på sig att sammansätta, värdhållas och förse passet med en QR-kod, men de underliggande uppgifterna om batteriet förblir något som tillverkaren eller importören själv tillhandahåller.
Där detta står: förordningen och artikel 77
Skyldigheten att ha ett digitalt produktpass för batterier följer av artikel 77 i förordning (EU) 2023/1542, batteriförordningen. Denna förordning ersätter den tidigare batteridirektivet och reglerar förutom passet även sådana frågor som återvunnet material, kolfotavtryck och insamlingsmål, var och en med sin egen plats i texten och egen tidslinje. För den fullständiga och aktuella texten, inklusive den exakta omfattningen per artikel, är själva förordningen den primära källan; Europeiska kommissionen upprätthåller dessutom en översiktssida om batterier med bakgrund och aktuell status.
Den som vill börja gör bäst i att först fastställa i vilken kategori de egna batterierna faller och vilka uppgifter om dessa som redan finns tillgängliga — det är utgångspunkten för allt som följer, oavsett om passet är egensammanställt eller outsourcas.
Vad detta är baserat på
Förordningen själv finns på EUR-Lex. Vi hänvisar per påstående; ni behöver inte tro på oss.
Vad du konkret måste göra
Vad som förväntas av dig
Batteriförordningen ersätter det gamla batteridirektivet och fungerar på ett annat sätt: en förordning gäller direkt i varje medlemsstat utan att någon nationell lagstiftning behövs först. Den som redan följde de gamla reglerna möter nu en rad nya skyldigheter som går längre än endast insamling och återvinning. Vad som är skillnaden från det gamla batteridirektivet visar hur denna övergång ser ut; nedan framgår vad som konkret förändras.
Ett digitalt pass per batteri
För en del av batterierna kommer det ett digitalt produktpass: ett onlinedokument med tekniska uppgifter, härstamning och prestanda, tillgängligt via en QR-kod på batteriet. För ett företag med 10 till 100 anställda innebär detta främst en ny informationsström som måste organiseras — samla in uppgifter från tillverkaren, hålla dem aktuella och se till att QR-koden på produkten förblir på plats och fungerar. Inte varje batteri får detta pass; eller passet gäller specifika batterier är en första fråga att besvara innan tid läggs på detta.
Försiktighetsåtgärder i leveranskedjan
För större batterier kommer en skyldighet att kartlägga härstamningen för vissa råvaror (såsom kobolt, litium och nickel) och bedöma risker i kedjan. Detta påverkar främst företag som själva importerar batterier eller låter tillverka dem, mindre de som bara säljer vidare redan inbyggda batterier. Praktiskt innebär detta att dokumentation från leverantörer krävs om var råvaror kommer från — något som för närvarande ofta inte dokumenteras systematiskt.
Krav på kolfotavtryck och prestanda
För vissa batterikategorier kommer en skyldighet att beräkna och ange kolfotavtrycket, och det gäller minimikrav på prestanda och hållbarhet. För en importör innebär detta att denna information måste inhämtas från tillverkaren — det är ingen beräkning som företaget själv gör, men något vars närvaro måste verifieras innan ett batteri släpps på marknaden.
Utökad märkning
Förutom passet kommer det också krav på märkning på själva batteriet: information om kapacitet, sammansättning och en symbol för separat insamling. För de flesta företag är detta en fråga om att kontrollera om tillverkaren redan tillämpar detta, och inte själva behöva utforma det — förutsatt att batteriet inte marknadsförs under eget varumärke.
Utbytbarhet av batterier
För vissa produktkategorier gäller att batterier måste kunna avlägsnas och bytas ut av användaren eller av en oberoende reparatör. Detta påverkar främst tillverkare och maskinbyggare som integrerar batterier i sina egna produkter; det är ett konstruktionskrav, inte bara en administrativ skyldighet. Vem som gör passet när batteriet är inbyggt beskriver hur det ansvaret är fördelat mellan batteritillverkaren och producenten av slutprodukten.
Utökad tillverkarresponsabilitet
De skyldigheter kring insamling, återanvändning och återvinning som redan fanns skärps med nya mål. För ett handelsföretag innebär detta ofta ingen ny åtgärd, eftersom detta vanligtvis hanteras via en tillverkares organisation — men det är väl värt att kontrollera om den egna registreringen där fortfarande är aktuell.
Där det går fel i praktiken
En vanlig situation som ofta förekommer: en importör av elcyklar utgår från att passet bara gäller för bilacccumulatorer och upptäcker för sent att LMT-batteriet i det egna sortimentet också omfattas. Vad en LMT-batteri exakt är förtydligar denna avgränsning och förhindrar en felaktig bedömning baserad på ordet "bil" eller "fordon".
En andra situation: ett företag tror att bara tillverkaren utomlands är ansvarig för passet, medan den som först för produkten på marknaden i EU ofta är ansvarig part själv. Det kommer ofta bara fram vid en kontroll, inte vid inköpet.
En tredje: för industriella batterier uppskattas gränsen på 2 kWh felaktigt, eftersom ett battericellerpaket bedöms i stället för det kompletta batteriet som det finns i slutprodukten. Hur gränsen på 2 kWh fungerar exakt visar att måttenheten här måste tillämpas noggrant.
En fjärde situation: uppgifter för passet samlas in först när ett batteri redan är på väg till kunden, medan tillverkare i Asien ibland behöver veckor för att leverera teknisk dokumentation. Det orsakar förseningar i leveransen, inte bara ett administrativt problem.
En femte: ett företag antar att ett litet bärbart batteri (som i en powerbank) ligger utanför alla förpliktelser, medan vissa krav även gäller för denna kategori, om än mindre omfattande än för LMT- eller industriella batterier. Eller bärbara batterier också omfattas av passet gör denna skillnad konkret.
Vad du kan dokumentera
- En översikt per produktgrupp över vilka batterier som säljs eller importeras, med typ (LMT, industriell, bärbar) och kapacitet i kWh.
- Kontaktuppgifter och avtal med tillverkare om leverans av teknisk dokumentation, data om kolfotavtryck och information om ursprung.
- En dokumentation per batteritype med de uppgifter som behövs för passet, inklusive versionhantering när en tillverkare ändrar en specifikation.
- Avtal om vem i kedjan (tillverkare, importör, eller plattform som batpas.eu) som sammanställer och uppdaterar passet.
- Bevis på registrering hos en producentorganisation för insamling och återvinning, och datumet för den senaste uppdateringen av denna.
- En intern kontroll vid nya produktintroduktioner på frågan om batteriet omfattas av förordningen, exempelvis via frågan om passet är tillämpligt som en fast del av inköpsprocessen.
Detta är ingen juridisk rådgivning. Denna sida ger allmän information om den regelgivning som denna plattform behandlar. Vi känner inte till er situation. Vid osäkerhet om er egen situation bör ni rådgöra med en jurist eller den behörig tillsynsmyndighet.
Skriven med AI baserat på källorna ovan, kontrollerad av människa den 2026-08-22. Stämmer något inte? Låt oss veta — rättelser får företräde.