Vilka uppgifter måste finnas i batteripasset?

Vad du konkret måste göra

Vad som förväntas av dig

Bilaga XIII i Förordning (EU) 2023/1542 (batteriförordningen) anger vilka uppgifter batteridatabldet måste innehålla. Det handlar om en omfattande lista, uppbyggd av ett antal kategorier som tillsammans ska ge en fullständig bild av batteriet: från identifiering till kemi, från prestanda till återvinning. Artikel 77 i Förordning (EU) 2023/1542 (batteriförordningen) reglerar att dessa uppgifter görs tillgängliga via QR-koden. För ett företag som importerar eller marknadsför batterier innebär detta i huvudsak: att samla in uppgifter som ofta redan finns någonstans hos tillverkaren, och att sammanställa dem på ett strukturerat sätt.

Identifierings- och grunduppgifter

Varje batteri som får ett datablad måste kunna spåras till en specifik modell eller, för industriella batterier och batterier för elfordon, till en enskild enhet. Det kräver ett konsekvent sätt att ange typ, tillverkningsdatum och tillverkningsplats, och en koppling mellan den fysiska produkten och den digitala filen. För en importör av cirka femtonhundra elcyklar per år innebär detta att grunduppgifterna per batch eller serienummer måste ansluta entydigt till vad tillverkaren levererar — inte vad som står på förpackningen, för dessa två skiljer sig för ofta från varandra i praktiken.

Sammansättning och kemi

Förordningen kräver uppgifter om batteriets materiella sammansättning och kemiska sammansättning. Det är mer än att nämna en produktkategori: det handlar om batteriets typ och de använda materialen i tillräcklig detalj för att kunna underbygga resten av databladet — från CO2-fotavtryck till återvinningsinstruktion. Hur fastställer jag batteriets kemi i batteripasset? går djupare in på hur dessa uppgifter praktiskt dokumenteras, och vilka uppgifter om materialen i ett batteri måste jag exakt ange beskriver vilken detaljeringsgrad som krävs vid detta.

Återvunnet material

För kobalt, litium, nickel och bly kräver bilaga XIII en uppgift om andelen återvunnet material. Den siffran kommer inte från en uppskattning, utan måste kunna härledas till ursprunget för råvarorna såsom tillverkaren levererar dem. För ett handelsföretag som köper batterier från flera tillverkare innebär detta att denna uppgift måste efterfrågas separat och sparas per produktlinje — och ibland per leverantör — eftersom det skiljer sig per batch.

Prestanda och hållbarhet

Kapacitet, nominell spänning, förväntad livslängd och liknande prestandaegenskaper hör hemma i databladet. Dessa uppgifter kommer vanligtvis från tillverkarens tekniska dokumentation, men måste överföras i rätt form och enhet. Vilka prestanda- och hållbarhetsdata hör hemma i passet? preciserar vilka fält det exakt handlar om.

Hälsotillstånd

För batterier som redan är i bruk — tänk på en begagnad elcykelackumulator eller ett industriellt batteri som byter ägare — måste det aktuella hälsotillståndet vara synligt. Detta är en av de få uppgifter som ändras efter försäljningen, vilket kräver en process som går längre än att fylla i en gång. Vad är ett batteris hälsotillstånd och varför måste det finnas med? beskriver vad detta begrepp innebär och när det blir relevant.

Säkerhet och farliga ämnen

Databladet innehåller också säkerhetsinformation och en uppgift om farliga ämnen som är inarbetade i batteriet. För maskinbyggare som bygger in batterier i egen utrustning är detta en uppgift som även ansluter till den egen tekniska dokumentationen. Vilken säkerhetsinformation måste finnas i batteripaspoorten? och Vilka farliga ämnen måste jag rapportera i batteripasset? går här närmare in.

CO2-fotavtryck

Bilaga XIII kräver en uppgift om batteriets CO2-fotavtryck, uppbyggt från livscykeln för råvara till produktion. Detta är en av de beräkningsmässigt mest arbetskrävande delarna av databladet, och Hur bestämmer jag ett batteris CO2-fotavtryck? beskriver hur denna beräkning praktiskt byggs upp.

Insamling och slutet av livslängden

Slutligen innehåller databladet information om insamling, demontering och återvinning: hur batteriet måste hanteras vid slutet av sin livslängd och vilka steg som hör till detta. Vilka uppgifter om insamling och återvinning hör hemma i batteripaspoorten? utvecklar denna del vidare.

Där det går fel i praktiken

En vanlig situation är att en importör väljer ett tekniskt datablad från tillverkaren, men att detta datablad inte täcker alla fält i bilaga XIII — CO2-fotavtrycket eller andelen återvunnet material saknas till exempel, eftersom tillverkaren ännu inte registrerar detta standardmässigt. En annan situation: data fylls i generiskt per produktlinje, medan hälsotillståndet måste spåras för varje enskild batteri så snart den tas i bruk. Det förekommer också att ett företag har materialsammansättningen internt, men i en form som inte motsvarar vad QR-datakällaren behöver — med försening vid leveransen av passet som följd. En fjärde situation är att farliga ämnen finns på säkerhetsdatablad, men inte har överförts till pasformatet, varvid dessa två dokument divergerar.

Vad du kan dokumentera

• En översikt per produktlinje över vilka data från bilaga XIII som redan är tillgängliga hos tillverkaren och vilka som ännu måste begäras.
• Ett fast begärandeformat riktad till tillverkare eller leverantörer, så att data tas emot i en användbar och konsekvent form.
• En intern överenskommelse om vem som är ansvarig för att hålla uppgifter uppdaterade som kan förändras, såsom hälsotillståndet — se även Hur ofta måste jag uppdatera data i batteripaspoorten?.
• En översikt över vilka data som är offentligt tillgängliga och vilka som förblir begränsade till specifika parter, med en hänvisning till Vem får se vilka uppgifter från batteripaspoorten? och Måste jag offentliggöra känslig affärsinformation i batteripaspoorten?.
• Ett arkiv över de underliggande källfilerna per batch eller serienummer, så att en uppgift i passet alltid kan spåras tillbaka till tillverkarens ursprungliga uppgift.